Litterära skratt #1

Det är en helt vanlig torsdag och jag är ledig. Imorgon får vi lön. Om tre veckor börjar semestern, då London förberett en massa äventyr bara för mig. Låt oss fira all denna härlighet med ett klassiskt skämt. Hittade det på biblioteket i höstas:

IMG_7661.JPG

Kan du fler böcker som borde byta genre? Bjud mig på ett skratt och berätta i kommentarerna!

Annonser

Drömmen om en blogg

Kära vän.

Det har gått 3,5 år sedan som jag satt i bibelskolans runda klassrum och sjöng vackra sånger till Gud, när Gud plötsligt bestämde sig för att börja på ett helt nytt samtalsämne. Gud sa att han ville använda sig av min barndomsdröm för sitt evangeliums skull. En skrumpen gammal dröm som genom åren stelnat till en så hård fossil längst in i min allra orimligaste fantasi, att jag knappt ens kom ihåg att den någonsin existerat. Det var drömmen om att skriva böcker.

Jag svarade genom att reagera som Mose när han blev kallad, med vartenda motargument jag hade. Jag sa ”jag kan inte, jag vet inte hur man gör”. Gud sa ”gå en kurs, lär dig”. Jag sa ”jag har inte råd med kursavgiften”. Och på bara ett par veckor skulle jag komma att gå från att ha mindre än hälften till mycket mer än jag behövde. Ja, säg mig den människa som någonsin vunnit en argumentation mot den allvetande, allsmäktige Guden. Jag stod där häpen, och kunde tillslut inte komma på en enda anledning till varför jag skulle låta bli. Det var bara att börja gå.

Idag, två heltidskurser och några kvällskurser senare, sitter jag här med ett flertal bokidéer att skriva, förverkliga och förvalta. Det är mer än otroligt. Det är mirakulöst.

Förra våren började Gud föra ännu ett samtalsämne på tal. Som handlade om att inte bara nyttja skrivandet utan även läsandet för evangeliets tjänst. Och ingen vet väl bättre än du, vännen min, hur mycket Gud förändrat min syn på läsning bara de senaste månaderna. Jag började dokumentera min läsprocess i en privat liten läslogg dit endast du och jag hade tillträde.

Men Gud är ju en Gud som gillar att expandera. Första gången Gud nämnde ordet blogg var jag rätt tveksam (om än inte lika full av argument som förra gången). Författardrömmen var något som jag alltid burit med mig men aldrig tidigare vågat göra anspråk på. Den har alltid funnits där långt bak i hjärtat, om än undanskuffad i något dammigt hörn. Bloggdrömmen däremot var helt ny och främmande, något jag inte känt av tidigare.

Vilken tur då att Gud inte är en Gud av plikt. Personlig som han är, vet Gud att en dröm behöver slå rot inne i ens eget hjärta innan den kan börja blomma. Gud gläntade på dörren genom att fråga om, bara om, eventuellt, rent hypotetiskt, jag skulle starta en blogg, hur hade jag i så fall önskat att den såg ut? Något jag visste svaret på förvånansvärt fort.

Röd bakgrund så klart, min favoritfärg. Vita inlägg. Möjlighet att hushålla med webbutik. I högerspalten, en lista med böckerna jag läser just nu. Och ett passande bloggnamn i snirkliga bokstäver liksom en baner ovanför all denna härlighet.

Titta dig omkring. Ja, du ser. Första gången jag loggade in på WordPress för att testa, var det det här jag såg. Bloggen har bara legat här och väntat på mig. Hur skulle jag kunna säga annat än ja när Gud förberett allting så vackert.

Vad som började som ett frö, menad endast för två par ögon, har nu växt till sig i form av en gedigen blogg.

Jag hoppas du har det bra, vännen min. Jag lovar att vi hörs snart igen.

All kärlek,
Sofie

IMG_7299Jag och min vackra mamma