Ett år av politik

IMG_1205

Kristdemokraterna Södertälje. Ett härligt gäng!

Igår var det exakt ett år sedan som jag bestämde mig för att bli politiskt aktiv! När bollen väl kom i rullning gick det fort. Kommun- och landstingsdagar i Karlstad, förtroendegruppsmöten, ersättare i Socialnämnden, årsmöte i Uppsala, distriktsstämma, utbildning i Landstingshuset, kampanjer på stan, värvning av nya medlemmar… Härnäst är det dags för detta års årsmöte och jag är förslagen som nummer fyra på listan till Kommunfullmäktige. Nästa vecka är vi ett härligt gäng som åker till Bryssel för att besöka EU-parlamentet och Lars Adaktusson. Livet som politiker är spännande! Behöver jag skriva ut vilket parti det är jag representerar? Rösta på Kristdemokraterna för ett parti som värnar om människan, med familjen i fokus!KD – vi står för en demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund.

IMG_1207
Förra årets kallelse.

IMG_1209
Minns fortfarande hur inspirerande Jakob Forssmed var.
I år har vi förmånen att lyssna till Marcus Jonsson.

IMG_0278
Kampanj på stan.

IMG_0461
Selfie med förebilden Lars Adaktusson. Från årsmötet i höstas.

IMG_1210
Politik går i släkten. Min mammas moster Bitten är aktiv i Sundsvall kommun.

IMG_0621
KD – för en demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund.

Annonser

Livet 2017

UnderbaraClara brukar göra en årssammanfattning i slutet av varje år som hon skriver att vi gärna får låna till våra bloggar. Tänkte ta vara på hennes ord och göra just det.

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut?
Jag blev politiskt aktiv för första gången i mitt liv och började åka på politiska möten och konferenser. Jag skrev klart mitt första bokmanus. Jag planerade och åkte på långsemester helt ensam, till London.

Genomdrev du någon stor förändring?
Den största förändringen var nog att jag gick från att vara singel till att bli tillsammans med Martin.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar?
Ja, min bönegruppsledare och hennes syster bland annat.

Vilket datum kommer du alltid att minnas?
23 oktober. Dagen då vi blev ett par!

IMG_0701Vi

Dog någon som stod dig nära?
Nej. Tack och lov.

Vilka länder besökte du?
Inte så många. Sverige och Storbritannien. (I år blir det fler.)

Bästa köpet?
Till mig själv: Mina nya klänningar. Behövde verkligen uppdatera min stackars svältande garderob. Till någon annan: Guldkorset jag köpte till Martin i julklapp.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Så mycket. Varav det mesta nämns i denna lista så fortsätt läs.

Saknar du något under år 2017 som du vill ha år 2018?
Ett bokkontrakt. Snälla, Gud?

Vad önskar du att du gjort mer?
Be. Det går alltid att be mer.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat från ett ansvarsområde till ett annat utan andningspaus.

Favoritserier från året som gått?
Böcker: Jag läste endast en serie förra året (som bestod av bara två böcker så frågan är om man alls kan kalla det en serie) och det var Adrian Plass he(m)liga dagbok samt Adrian Plass ännu he(m)lagare dagbok, skrivna av författaren med samma namn som huvudkaraktären. Handlar om det kristna vardagslivet. Hysteriskt roliga. Kände igen mig generande ofta. Kristen satir är min nya favoritgenre. Tv-serier: Den brittiska serien Sherlock är en stående favorit. Vänner likaså. Tror inte jag upptäckte några nya favoritserier förra året. Jo, Timeless kanske. Handlar om tidsresor och brottsbekämpning blandat med humor och romantik, väldigt amerikansk men underhållande.

Bästa boken du läste?
Jag läste 40 böcker förra året. Och bland alla dessa kreationer var det en berättelse som utklassade de andra. Du måste läsa Jane Eyre av Charlotte Brontë. Mästerverk!

IMG_9655En vacker bokhandel i London

Största musikaliska upptäckten?
Det var bara ett par veckor innan året tog slut. På vårt sista bönemöte då min bönegruppsledare spelade Mention of Your Name av Jenn Johnson. En lovsång så mjuk att lyssna på den känns som att doppa själen i honung.

Vad var din största framgång på jobbet?
År 2017 bjöd på två stora framgångar inom jobbet. 1. Jag blev fast anställd. 2. Jag fick förtroendet att bli Skyddsombud och lyckades driva igenom ett flertal förbättringar gällande vår arbetsmiljö.

Största framgång på det privata planet?
År 2017 var erövringarnas år. Omöjligt att favorisera en (privat) framgång när det hände så mycket härligt.

Största misstaget?
Att inte vila i förtröstan på Gud när han uppenbarligen har allt i sin hand.

Var du gladare eller ledsnare jämfört med tidigare år?
De första nio månaderna: ledsnare. De sista tre månaderna: gladare. Kärlek förändrar.

Vad spenderade du mest pengar på?
Resan till London. Så värt.

Något du önskade dig och fick?
Romantik.

Något du önskade dig och inte fick?
En diskmaskin.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Jobbade. Kompade ett par timmar. Unnade mig entrecote och mojito virgin på en av mina favoritrestauranger. Sov middag. Fikade prinsesstårta med mina kära föräldrar. Öppnade paketet min vän skickat till mig några dagar tidigare som överraskning. Den innehöll en rosa bok från en av mina favoritpredikanter, Du sol stå still av Steven Furtick. Tack!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Tveksamt faktiskt. År 2017 bjöd på mycket gott. Jag är tacksam.

Vad fick dig att må bra?
Skrivkursen i våras. London i somras. Martin i höstas. Jesus alltid.

Vem saknade du?
Mina vänner som inte bor i närheten. Särskilt en av dem som brukade bo nära innan hon flyttade jättelångt bort.

De bästa nya människorna du träffade?
Martin, givetvis. Och mina nya skrivarkompisar från skrivkursen i våras.

Mest stolt över?
Att jag vågade och rodde i hamn så många nya saker förra året. Jag har aldrig planerat en semester helt själv. Jag har aldrig åkt utomlands ensam. Jag har aldrig avslutat ett bokprojekt. Jag har inte engagerat mig kommunpolitiskt. Jag har näppeligen varit kär. Innan år 2017 rullande förbi och omvandlade allt.

IMG_0461Selfie med Lars Adaktusson

Högsta önskan just nu?
Att Gud ska använda mig.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Skriva mer.

Ja, det hände mycket år 2017. Hur upplevde du förra året? Skriv gärna och berätta. Jag är nyfiken!

Bokvinst

Bonnier utlyste en tävling där vi skulle hjälpa dem i en fråga. De som gav bäst råd skulle vinna ett bokpaket – och jag var en av dem!

Att vinna det här kändes stort. Jag kan böcker och jag känner till mycket om bokbranschen, men det jag vet är endast baserat på folkhögskolestudier och egna observationer vid sidan av. Än så länge har jag ingen aktiv roll inom området. Min röst är lågmäld. Så att vinna det här priset och få om så bara en gnutta bekräftelse från Sveriges ledande förlagshus att jag kan något av värde – det gläder mig.

Böckerna jag vann var dessvärre inte lika lyckade.

Först en kriminalroman, ”Ugglan dödar bara om natten” av Samuel Bjørk. Jag läser inte kriminalromaner. Antingen är dem makabra eller lider allvarlig brist på trovärdighet. Men jag har en vän som nästan uteslutet läser kriminalromaner. Hon fick boken av mig. Bra om den roar någon, tänker jag.

Sen något som verkar vara en flamsig bok. ”Nyckeln till Caroline” av Peter Barlach. Enligt baksidetexten så driver huvudpersonen Caroline en krog. Hon lagar mat i världsklass som alla älskar, men har tydligen inte lärt sig att ta betalt för den eftersom hon ändå inte får ekonomin att gå runt. Caroline behöver hjälp av en advokat vars charm hon givetvis glömt. Slutligen så funderar hon på om hon ska hjälpa sin vän som ligger på ålderdomshem och vill dö. Det kunde inte ha blivit mer fel.

Jag är nykterist och finner kroglivet makalöst trist. Romantiska klichéer trodde jag vi ledsnat på och slutat med för länge sedan. Som att det inte vore avskräckande nog så vill författaren att jag ska sympatisera med dödshjälp. Jag kommer aldrig välja död framför liv. Boken får stå kvar i bokhyllan som minne. Att läsa den låter jag bli.

Men som sagt, det gör ingenting. Bonniers gillande är vinst nog.

En dag ska min röst höras.

Litterära skratt #1

Det är en helt vanlig torsdag och jag är ledig. Imorgon får vi lön. Om tre veckor börjar semestern, då London förberett en massa äventyr bara för mig. Låt oss fira all denna härlighet med ett klassiskt skämt. Hittade det på biblioteket i höstas:

IMG_7661.JPG

Kan du fler böcker som borde byta genre? Bjud mig på ett skratt och berätta i kommentarerna!

Drömmen om en blogg

Kära vän.

Det har gått 3,5 år sedan som jag satt i bibelskolans runda klassrum och sjöng vackra sånger till Gud, när Gud plötsligt bestämde sig för att börja på ett helt nytt samtalsämne. Gud sa att han ville använda sig av min barndomsdröm för sitt evangeliums skull. En skrumpen gammal dröm som genom åren stelnat till en så hård fossil längst in i min allra orimligaste fantasi, att jag knappt ens kom ihåg att den någonsin existerat. Det var drömmen om att skriva böcker.

Jag svarade genom att reagera som Mose när han blev kallad, med vartenda motargument jag hade. Jag sa ”jag kan inte, jag vet inte hur man gör”. Gud sa ”gå en kurs, lär dig”. Jag sa ”jag har inte råd med kursavgiften”. Och på bara ett par veckor skulle jag komma att gå från att ha mindre än hälften till mycket mer än jag behövde. Ja, säg mig den människa som någonsin vunnit en argumentation mot den allvetande, allsmäktige Guden. Jag stod där häpen, och kunde tillslut inte komma på en enda anledning till varför jag skulle låta bli. Det var bara att börja gå.

Idag, två heltidskurser och några kvällskurser senare, sitter jag här med ett flertal bokidéer att skriva, förverkliga och förvalta. Det är mer än otroligt. Det är mirakulöst.

Förra våren började Gud föra ännu ett samtalsämne på tal. Som handlade om att inte bara nyttja skrivandet utan även läsandet för evangeliets tjänst. Och ingen vet väl bättre än du, vännen min, hur mycket Gud förändrat min syn på läsning bara de senaste månaderna. Jag började dokumentera min läsprocess i en privat liten läslogg dit endast du och jag hade tillträde.

Men Gud är ju en Gud som gillar att expandera. Första gången Gud nämnde ordet blogg var jag rätt tveksam (om än inte lika full av argument som förra gången). Författardrömmen var något som jag alltid burit med mig men aldrig tidigare vågat göra anspråk på. Den har alltid funnits där långt bak i hjärtat, om än undanskuffad i något dammigt hörn. Bloggdrömmen däremot var helt ny och främmande, något jag inte känt av tidigare.

Vilken tur då att Gud inte är en Gud av plikt. Personlig som han är, vet Gud att en dröm behöver slå rot inne i ens eget hjärta innan den kan börja blomma. Gud gläntade på dörren genom att fråga om, bara om, eventuellt, rent hypotetiskt, jag skulle starta en blogg, hur hade jag i så fall önskat att den såg ut? Något jag visste svaret på förvånansvärt fort.

Röd bakgrund så klart, min favoritfärg. Vita inlägg. Möjlighet att hushålla med webbutik. I högerspalten, en lista med böckerna jag läser just nu. Och ett passande bloggnamn i snirkliga bokstäver liksom en baner ovanför all denna härlighet.

Titta dig omkring. Ja, du ser. Första gången jag loggade in på WordPress för att testa, var det det här jag såg. Bloggen har bara legat här och väntat på mig. Hur skulle jag kunna säga annat än ja när Gud förberett allting så vackert.

Vad som började som ett frö, menad endast för två par ögon, har nu växt till sig i form av en gedigen blogg.

Jag hoppas du har det bra, vännen min. Jag lovar att vi hörs snart igen.

All kärlek,
Sofie

IMG_7299Jag och min vackra mamma